Carita Holmström, ditt senaste verk är ett stort stycke med en speltid på ca 45 minuter. Hur är det att komponera ett så omfattande verk?
- Jag har alltid gillat större helheter och dramaturgi, vare sig det gällt mina konsertprogram, skivinspelningar eller kompositioner. Jag har t.ex. tenderat att komponera sångcykler och körsviter istället för bara enskilda sånger. Även min teatermusik och mina musikaler har varit ett uttryck för att tänka i större dramaturgiska bågar, bygga helheter. Jag är fascinerad av att med min musik kunna förmedla något viktigt till åhörarna, både känslomässigt och tankemässigt. Jag vill ta publiken med på en resa, från vilken den kan återkomma både inspirerad, upplyft och aktiverad.
Detta verk har tagit mig över 2 år att komponera och påbörjades i mars 2022 då jag gästade Visby International Centre for Composers, VICC. Dessförinnan hade jag samlat texter kring klimatförändringen, både dikter och artiklar och även läst litteratur kring ämnet. Men det var i Visby som visionen om ett Oratorium tog form. Men inte ett religiöst sådant, utan med en profan text som handlar om klimatförändringen. Därav den förtydligande underrubriken: ett världsligt oratorium.
Jag har ofta gjort musik på beställning, men detta var ett verk som växte fram ur ett starkt inre behov av att skapa ett väsentligt verk gällande detta i mitt tycke allra viktigaste ämne i vår tid. På mänskligheten väntar den positiva kampen för att rädda jordklotet och våra barns och barnbarns framtid. Också därför ville jag ha med barnröster - framtidens ifrågasättande röster - förutom det redan stora maskineriet med kör och kammarorkester. En Berättare hör ju till oratoriets grundläggande definition och småningom kristalliserade sig även behovet av en barytonsolist. Orkestersammansättningen blev kanske lite ovanlig: istället för kontrabasar har pianot och harpan en viktig roll i helheten och slagverkaren kompletterar klangvärlden. Trots att jag även tidigare komponerat större verk med olika slags orkestrar (bl.a. i musikalen Blyton Rock 1995 var kammarorkestern ännu större och verket 2 timmar långt), har detta verk ändå varit en utmanande och utvecklande resa in i de stora formatens och ensemblernas värld.
Hur skiljer det här verket sig från dina tidigare kompositioner?
- Klot av liv är mitt största helt genomkomponerade verk hittills. Man kan jämföra t.ex. med mitt förra stora körverk, Varde ljus! från år 2014, där körens, sångsolisternas och orgelns partier är genomkomponerade men där instrumentalensemblen spelar delvis från ackordbeteckningar. Sviten ”Inget händer mer än en gång” för damkör (2012) till Wislawa Szymborskas och Solveig von Schoultz´ dikter – ett över halvtimme långt sceniskt verk – var genomkomponerad men hade ingen orkester. Min första körsvit (1981) för damkören Lyran, ”Genomborrade hjärtan”, var dock genomkomponerad och hade även en genomkomponerad instrumental ensemble. Mina två andra musikaler, ”Vuorenhaltijan salaisuus”(1992) och ”KICK” (2003), var stora verk, till stor del genomkomponerade men innehöll - typiskt för genren – kompspel grundat på ackordbeteckningar.
All min klassiska kammarmusik ända sedan 80-talet är dock genomkomponerad, men såklart mindre till formatet och instrument-sammansättning.
Berätta om verket, dess innehåll och budskap.
- Vid samma tidpunkt som jag påbörjade mitt komponerande av det blivande oratoriet bröt Ukraina-kriget ut. Det var en stor chock för oss alla, men icke minst för alla de ungdomar som nu såg sitt hopp om en gemensam global kamp mot klimatkrisen grusas.Jag befarade att fokuset bland de makthavande nu skulle förflyttas till krig och upprustning och begrava under sig den nyvaknade insikten om klimatförändringens allt snabbare framfart. Hela ekonomin skulle nu sikta in sig på upprustning istället för räddning av miljön, där bl.a. Europas bördigaste ”kornbod”, Ukraina, skulle få se sina bördiga åkrar förstöras. Alltså kändes arbetet med att komponera oratoriet allt viktigare.
Arbetet blev också en livlina och ett fokus för mig själv att hålla mig till i denna turbulenta tid. Då omgivningen gungar känns det viktigt att ha något meningsfullt, något större än man själv att fokusera på. Verket skulle våga behandla både de svåra, konkreta frågorna men också hitta hopp inför mänsklighetens möjligheter att hitta lösningar och tro på framtiden – trots allt.
Till de sex sjungna satserna valde jag dikter av nestorn och – kan man nästan säga – profeten Harry Martinson, Gurli Lindén och Caj Westerberg. Texten till den första sången kom plötsligt för mig i ett ögonblick av inspiration och texten till sång nummer fyra (Samarbetsförhandling mellan Myra och Representant för Jordbruksdepardementets Skadedjursbekämpning) bad jag min goda vän, textvirtuosen Tom Salomonsen, skriva. Jag ville ha med en humoristisk men ironisk sång om den lilla varelsens kamp mot den arroganta makthavaren. Barnrösterna får här föra Myrans talan mot barytonens Representant. Barnrösterna får även vara ursprungsbefolkningens röst i den femte sången och kommentera barytonen i den andra sången, ”Gamen i klockan”. Det dramaturgiska bygget i oratoriets musik är från de hotande framtidsutsikterna, via det instrumentala, rytmiskt växande Mörkret mot fjärde satsens Belysning och vidare mot ljuset. Musiken börjar med vårt blåa klot svävande i rymdens hav och slutar med kören, som sjunger i Gurli Lindéns text ”Själen sjunger om en resa. Om ett hem.” - Vårt enda, unika hem. -
Klot av liv
Till de sex sjungna satserna valde jag dikter av nestorn och – kan man nästan säga – profeten Harry Martinson, Gurli Lindén och Caj Westerberg. Texten till den första sången kom plötsligt för mig i ett ögonblick av inspiration och texten till sång nummer fyra (Samarbetsförhandling mellan Myra och Representant för Jordbruksdepardementets Skadedjursbekämpning) bad jag min goda vän, textvirtuosen Tom Salomonsen, skriva. Jag ville ha med en humoristisk men ironisk sång om den lilla varelsens kamp mot den arroganta makthavaren. Barnrösterna får här föra Myrans talan mot barytonens Representant. Barnrösterna får även vara ursprungsbefolkningens röst i den femte sången och kommentera barytonen i den andra sången, ”Gamen i klockan”. Det dramaturgiska bygget i oratoriets musik är från de hotande framtidsutsikterna, via det instrumentala, rytmiskt växande Mörkret mot fjärde satsens Belysning och vidare mot ljuset. Musiken börjar med vårt blåa klot svävande i rymdens hav och slutar med kören, som sjunger i Gurli Lindéns text ”Själen sjunger om en resa. Om ett hem.” - Vårt enda, unika hem. -